Jag har ändrat mig-jag vill inte bli lärare längre. Jag är trött på ungar, jag kan knappt stå ut med dom jag har här hemma, och dom gillar jag. Det ska vara fan om jag ska jobba som lärare i 40 år och hata det jobbet. Naivt gick jag in i rollen som den som gillar kottar, men gissa vad, jag har ändrat mig. Vi har 4 barn här...2 vanliga och 2 tonåringar...RYYYYYS! Jag älskar min man..., men jag kan inte lova att jag inte säljer hans tonåringar på svarta marknaden nu när han är bortrest. Jag kan säkert få en sudd för dem. Jag tänker att man säljer dom till Polen, där dom kan hacka betor eller nåt till dom är gamla nog att flytta hemifrån och skaffa barnbarn till oss. Snutiga, otacksamma, lata och lite bortskämda...det mesta tillhör åldern det andra kommer med lite tam uppfostran. Ska jag då spendera mitt liv, min karriär att brottas med sådana även på min arbetsplats?! Nä, det tror jag verkligen inte. Jag var naiv, jag var ung får jag säga. Det beslutet togs för typ 5 år sedan när jag bodde ensam med ett barn-en liten flicka som alltid har varit ganska lätt att tas med. Nu har situationen ändrats och jag är sambo med en man och hans två barn, och sen har vi en liten extra gullunge som seglat in på en augustibris. Det var inte ursprungsläget...jag vill jobba med något som innefattar minimal människokontakt, annat än med kollegor. Att sitta och titta på en radar hela dagarna verkar vara det ultimata. Vad tror ni?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar