Jag är himla förvirrad emellanåt...jag blir uppslukad av nåt intressant men sen glömmer jag bort det dagar i rad. När jag hittade in på Facebook första tiden, så kunde jag knappt sköta hem, familj och hygien för det var så himla spännande med Facebook. Nu glömmer jag bort det dagar sträck. Bloggen är rolig för här kan jag tömma ut alla tankar och sen bara gå vidare. Med alla andra som sitter och häckar vid datormaskinen så går det knapptatt ens kolla sina mail, förrens det står en eller annan och stirrar ut en och undrar när man möjligtvis kan tänkas vara färdig.
En viktig tanke är den som rör min vän som är gift med en otrevlig, tölpig, ointilligent, missunsam idiot.Det låter väldigt hårt, men så känner jag för honom. Hon får inte göra någonting som inte han kan dra profit eller nytta av. Ska vi träffas o prata så sitter han alltid i närheten och tjuvlyssnar, han begränsar denna vackra, intelligenta kvinna så mycket att hela hennes tillvaro och sociala liv är samlat i deras vardagsrum tillsamans med honom och alla deras barn. Missunnsamma människor är något av det värsta jag vet...
Han kan på allvar bete sig som en liten bortskämd unge.'-Men jag då...hur ska jag klara mig...jag har ju inget att äta, jag kan inte uppföra mig ordentligt eftersom jag har missat en måltid.'
Det jag egentligen tycker är värst är att han är så himla taskig mot hennes barn men favoriserar sin egen dotter som nästan är jämngammal med hennes söner. Hela familjen hänger på en krok och väntar på honom och är han sen på dåligt humör efter en arbetsdag (om han överhuvudtaget gått till jobbet den dagen) så får denna kvinna och alla barn lida för det. Psykiska övergrepp är lika nedbrytande som fysiskt våld, även om blåmärkena sitter på insidan. Jag avskyr honom, inte på ett trevligt sätt där allt kan bli bättre, utan på ett 'Jag hoppas att han går hädan sätt...'...jag kan inte förstå varför han överhuvudtaget kan få makt över henne...hon är så mycket mer än han någonsin kan bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar