Ensam igen

Nu har Henrik åkt igen, det är både skönt och trist. Jag tycker om när han är hemma, men när han inte är det så känns det som att jag blir en mer effektiv och riktig person.
Jag upplever ofta att jag lägger mig i kölvattnet av hans beslut och det tror jag inte ens att jag har varit medveten om förrens alldeles nyss.
Jag undrar om det blir så för att han förfogar över det enda vuxna fortskaffningsmedlet i hushållet-bilen. Han måste köra mig/oss överallt nästan, och om jag ska iväg på storhandling eller om vi ska iväg hela familjen så är det Henrik som sitter vid ratten. Det är tröttsamt för oss båda, jag på att be om skjuts och han på skjutsandet. Tillochmed när jag själv skulle vilja åka med de små barnen och bada så måste han med eftersom jag inte kan ta 2 ungar på moppen. Det är inte det att jag inte vill att Henrik ska med, jag menar bara att det inte alltid är ett badsug som sträcker sig laget runt här hemma.
Eller så är det så att Henrik tar befäl över familjen för att han har en penis och kan en massa penisrelaterade grejjor, såsom att snickra lite och mecka lite. Jag kan inget sånt och kan ärligt säga att jag inte ligger sömnlös över det på kvällarna heller. Jag är inte intresserad helt enkelt, men jag vet inte om han varit mer eller mindre intresserad om inte jag bodde här. Jag undrar hur det hade sett ut här om inte jag flyttat in. Henrik är inte hemskt intresserad av heminredning och tingeltangel har nog aldrig haft en plats i hans hjärta. Jag däremot ÄLSKAR tingeltangel, men inte i form av porslinskakaduor eller biskviporslinfigurer av små, små barn och deras husdjur.
Det är alltid stökigt här hemma, men vi är ju trots allt 6 personer som delar på det här hemmet. Jag orkar inte städa när jag jobbat eftersom jag kommer hem så sent, och Henrik är en man så han tänker inte som jag när det kommer till fräschör. Det känns lite trist att det ser ut som ett rövhål när man kommer hem, men jag har märkt att Henrik verkligen ansträngt sig denna sommar för att det ska vara fint när arbetsdagen är slut. Tidigare somrar så har änglarna (och jag med för den delen) gråtit när en gubbe och (då) tre barn fått härja fritt här hemma i hela dagar utan att plocka undan efter sig. Jösses...